När jag kom upp till Leksand vid 10 tiden idag skulle jag bege mig till Tällberg för att checka in på hotellet där jag tänkte övernatta.
Men jag kände att jag ville ta en sväng förbi vår Tegera Arena först. Jag klev ur bilen och gick fram och tittade in genom fönstret till entrén.
Innanför höll man på och förberedde inför dagens match.
Jag tänkte,fan ska detta verkligen gå vägen?
Nio poäng och 24 plusmål. Kan det verkligen gå åt skogen tänkte jag.
Plötsligt kom jag på hur det har känts i flera år när allt gått käpprätt åt skogen.
Jag skrattade lite åt mig själv när jag tänkte att skiter det sig igen då springer jag rakt ut på Siljan och dränker mig.
Det slog mig att det skulle vara ganska korkat gjort då vi har två matcher kvar efter denna mot Rögle.
Men jag ville så gärna att alla vi Leksingar skulle få uppleva glädjen hemma just i denna match.
Vi har lidit nog genom åren och förtjänar inte att lida ännu mer.
Dom underbara på Norra Stå.
Leksands IF börjar matchen i ett ruskigt bra tempo och våra vänner Pelle Prestberg & Jensa Bergenström gör 1-0 och 2-0 och allt känns sjukt bra. Ska det äntligen gå vägen?Ibland undrar jag om jag varit onödigt nervös ,men jag märker på dom som sitter runt mig att det finns in oro, framför allt när Rögle gör 2-1 snabbt i andra perioden.
Nu spelar plötsligt laget lite ängsligt och jag får en illamående känsla i kroppen.
Som kommer tack och lov Tobias Forsbergs förlösande 3-1 mål. Snacka om gubben i lådan.
När det återstår ca 5 minuter fokuserar jag mina blickar ner i Leksands båset, då jag sitter snett bakom.
Flera av spelarna sitter,står,hoppar i båset. En del sitter och skakar på huvudet och fattar inte riktigt att det är sant.
Och så kommer signalen. Då bister det för mig och många andra, tårarna rinner efter kinderna och man är sååååååå lycklig och tror knappt att det är sant.
Det är så sköna att se Jensa Bergenström hyllas som det store Leksing profil han är.
Jag kan till och med tänka mig att Jensas fru är glad över denna framgång för Jensa.
Ämnet har nog kommit upp vid middagsbordet hemma hos familjen Bergenström ett antal gånger :)
VI ÄR TILLBAKS IGEN!!
Efter en stunds firande åker en tagen Filip Forsberg sakta runt isen och tittar upp på läktarna.
Kanske vet han att detta troligen är en av dom sista matcherna han gör för Leksands IF.
Han får se någon vid sargkanten som han åker fram och kramar och då brister det för Filip.
Där passar den bäst tänker Joonas Rönnberg. Åh vad jag gillar honom.
Mitt all glädje och allt kaos och rabalder går en man omkring och slutför sitt arbete i det tysta. Han ställer sig inte och jublar,skriker och gråter av glädje. Inte just då i alla fall. Någon måste ju plockas ihop allt , det är ju snart match igen. Jag pratar om Johan Bonde. Leksands IF materialförvaltar Han måste nämnas en kväll som denna.
Ock sen började festen.........
Och den tar nog aldrig slut.
Två matcher kvar, och då ska vi böra fram vårt Elitserielag Leksands IF.
Nu far jag in till Leksand igen, för festen....... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar